6.6
Regissörsnamn och ”folket”

6.6
Regissörsnamn och ”folket”

Posted · Add Comment

Teatrarnas publiksiffror ökade markant från och med 1950-talet till 1970-talet. Miljongränsen spräcktes år 1969 och tvåmiljonersgränsen, lite beroende på hur man räknar, cirka 1973. Rätt snart stabiliserades antalet vid cirka 2,6 miljoner, för att på 1980-talet minska något. Sedermera har det rört sig om cirka 2,2 miljoner. Antalet teatrar som får statsstöd hade sedan länge […]

7
Scenisk mångfald och år av stark ekonomisk tillväxt 1978—1992

Posted · Add Comment

De unga akademikernas nyorientering var ett tecken på att ”sjuttiotalet” var på väg mot ”åttiotalet”. Perioden kännetecknades å ena sidan av ett avståndstagande från den sovjettrogna kommunismen och å den andra av den fortsatta industriella tillväxtens ideologi. De första tecknen på att en ny tid var på kommande syntes i intresset för miljöskydd och ett […]

7.1
Jouko Turkka som ledstjärna inom teaterestetiken

Posted · Add Comment

Jouko Turkkas betydelse för 1970- och 1980-talets teaterestetik kan inte förbigås. En av sina mest betydande regiinsatser gjorde han år 1976 efter anställningen vid Helsingfors stadsteater. Det var en dramatisering av Hannu Salamas roman Siinä näkijä missä tekijä (Kommer upp i tö). I pjäsen går författaren Harri Salminen in för att reda ut den kommunistiska […]

7.2
Ryhmäteatteris framgångsrika årtionde

Posted · Add Comment

Utbildningen och teaterfältet på sent 1970-tal För undervisningen vid Suomen Teatterikoulu svarade från och med år 1971 unga scenkonstnärer under ledning av skådespelaren Eero Melasniemi och regissören Raija-Sinikka Rantala. Att regissörs- och dramaturgiutbildningen hade flyttat in under samma tak som skådespelarutbildningen var en väsentlig förbättring. Viktigt var att undervisningen var gemensam rent metodologiskt. Under lektorerna […]

7.3
De stora teaterscenernas estetik och förändringarna i repertoaren

Posted · Add Comment

De stora teatrarnas förändrade program På 1970-talet var situationen på Suomen Kansallisteatteri svår på många sätt. Som chef för teatern efterträddes Arvi Kivimaa (1950–1974) av Kai Savola (1974–1991) från Tampereen Työväen Teatteri. Tillsammans med hustrun och dramaturgen Terttu Savola gick han in för att framför allt introducera intressanta kontinentala pjäser på nationalscenen. Högt på paret […]

7.4
Alternativ och nya öppningar

Posted · Add Comment

Den unga generationen teaterproffs hade i början av 1980-talet även börjat söka sig till små teatrar som kunde erbjuda arbetstillfällen. Förnyelsen var synbar också inom ledarskapet. Stadsteatern i Villmanstrand hade redan under perioden 1975–1980 haft en repertoarmässigt intressant chef i Markku Savolainen med Maaria Koskiluoma som dramaturg. Situationen förbättrades ytterligare under Kari Paukkunens tid åren […]

7.5
Teaterutbildningens ”galna år” och nya öppningar

Posted · Add Comment

Innan finskspråkiga Suomen Teatterikoulu år 1978 kunde flytta in i en tidigare skolbyggnad vid Ehrensvärdsvägen i stadsdelen Eira i Helsingfors, hade teaterutbildningen tvingats leva nomadliv i bland annat takvåningen ovanför Kansallisteatteris lilla scen, i arbetareföreningen HTY:s hus Paasitalo och i Koittos hus vid Georgsgatan. Redan från och med tidigt 1970-tal fanns det planer på att […]

7.6
Ledarskapskris och gruppbildning inom institutionsteater

Posted · Add Comment

År 1987 lämnade Ralf Långbacka Helsingfors stadsteater medan regissörerna Kalle Holmbergs, Jotaarkka Pennanens och Kari Rentolas kontrakt förlängdes liksom också koreografen Jorma Uotinens och dramaturgen Ritva Holmbergs. Ingen av dem ville ensam åta sig chefskapet varför förvaltningsdirektören Aulis Salovaara tog över rodret. Därtill delades teaterfunktionerna upp i mindre verksamhetsenheter. De stora institutionsteatrarna var nämligen ständigt […]

7.7
Ny teaterlag på tröskeln till recessionen

Posted · Add Comment

Under det tidiga 1990-talet präglades den ekonomiska situationen och samhällsklimatet i Finland av den allt djupnande recessionen under åren 1991–1992. Högkonjunkturen och avregleringen av de internationella penningmarknaderna under de vilda åren på åttiotalet hade lett till skuldsättning, överhettning och börsspekulationer. Efter djupdykningen hösten 1991 stod den offentliga ekonomin inför en sparkur och tvingades prioritera det […]

8
Strukturomvandling, splittring i leden och etik 1992—2015

Posted · Add Comment

Redan i det föregående avsnittet behandlades recessionens inverkan på teatrarnas finansieringsunderlag under tidigt 1990-tal. För en stor del av teaterhusen resulterade det i ett större beroende av biljettintäkter och åskådarsiffror. Repertoarerna lättades också upp, vilket i sig är rätt svårt att påvisa rent konkret. Teaterpersonalen påverkades såtillvida att nya inte anställdes när äldre gick i […]